Usch o tvi, kände först inte alls för att gå upp. Vi sover med öppet fönster och det var minusgrader ute, så när jag stack tån utanför det varma täcket så tänkte jag bli kvar i sängvärmen :-)
Men när jag öppnade ett öga och kikade ut såg jag att himlen stod i brand och då kunde jag bara inte ligga kvar.

Kändes perfekt när jag väl var på plats. Några bilder på änder som simmade och dök i det ömsom guld- eller eldfärgade vattnet var lön för mödan......

När jag kom ner till favoritstället tyckte jag det var för lite rök över vattnet, men när solen sedan stack över Bornöberget såg jag att dimman (froströken) låg tät över vattnet. Det blev det där fina mjuka ockrafärgade ljuset och älvorna dansade.

Jag ångrade inte att jag åkte ut i kylan (fick skrapa bilrutorna fria från frost först). Kaffet smakade desto bättre efter att man varit ute och frusit lite innan.... :-)
Imorn blir det frost igen.....